Litteraturvetenskapliga institutionen

Ingeborg Löfgren - Disputation

  • Datum: 2015-10-16 kl 13:15
  • Plats: Universitetshuset, sal X
  • Arrangör: Litteraturvetenskapliga institutionen
  • Kontaktperson: Torsten Pettersson
  • Disputation

Allmänna seminariet - Litteraturvetenskap

Ingeborg Löfgren försvarar sin doktorsavhandling Interpretive Skepticism: Stanley Cavell, New Criticism, and Literary Interpretation. Opponent: prof. Toril Moi.

Ordf.: Pettersson

Presentation
Denna avhandling undersöker fenomenet tolkningsskepticism i litteratur och tolkningsteori. Den driver tesen att traditionella tolkningsteorier och debatter ofta innehåller dolda former av skeptiska resonemang och problemformuleringar. Då denna skeptiska problematik sällan uppfattas eller förstås i termer av skepticism överhuvudtaget förblir den dock alltsomoftast dold och ej ifrågasatt. Vidare argumenterar avhandlingen att tolkningsskepticism i sig är resultatet av ett slags filosofisk förvirring som därtill blir djupt problematisk om dess teoretiska föreställningar sätts att reglera eller vägleda den konkreta tolkningspraktiken. Följaktligen är ett centralt syfte med avhandlingen att presentera en analys och taxonomi över fenomenet tolkningsskepticism. Vad är tolkningsskepticism? Beträffande vad hyser sådan skepticism tvivel? Hur uppstår tolkningsskepticism och hur kan vi bli av med den? Central för denna analysmodell är den amerikanske filosofen Stanley Cavells Wittgensteininspirerade omtolkning av kunskapsteoretisk skepticism i termer av tragedi, existentiellt undvikande av den andre och förnekandet av gemensamma meningskriterier.

I avhandlingens andra del studeras mer detaljerat hur tolkningsskepticism kommer till uttryck i en konkret litteraturkritisk och litteraturteoretisk tradition, nämligen inom den amerikanska nykritiken. Genom att undersöka hur en tolkningsinriktning som vid första anblick förefaller vara snarast motsatsen till tolkningsskeptisk i själva verket kan härbärgera skeptiska föreställningar om litteratur och mening, ges ett analysexempel på hur djupt dold denna form av skepticism kan ligga. I synnerhet granskas Monroe C. Beardsleys och Cleanth Brooks litteraturteoretiska verk. Härmed framträder även två mer specifika former av skepticism inom litteraturtolkning: litterär skepticism om andra medvetanden samt poetisk skepticism. Dessa nykritiker undersöks i jämförelse med Cavells behandling av problem som författarintentionens roll i litteraturtolkning, tolkning och övertolkning, estetiskt omdöme, modernism, samt en estetisk-kritisk problematik Cavell kallar ”bedräglighet”. Trots dessa skeptiska fynd och kontrasten mellan Cavell och nykritikerna argumenterar avhandlingen för att nykritiken även innehåller tydligt icke-skeptiska element som snarast hjälper oss att avvisa tolkningsskepticism på ett fruktbart sätt. Här lyfts i synnerhet den nykritiska ”närläsningen” fram som ett konstruktivt exempel.

Avhandlingen avslutas med ett kapitel som lämnar det nykritiska idiomet bakom sig för att istället undersöka tolkningsskepticism inom den så kallade ”misstänksamhetens hermeneutik”. Genom läsningar av Susan Sontag, Eve Kosofsky Sedgwick och Cora Diamond argumenterar avhandlingen för att misstänksam och ”paranoid” hermeneutik (i Sedgwicks mening) inte i sig är skeptisk. Däremot den kan bli det om den faller för offer de skeptiska frestelserna att bli dogmatisk, auktoritär och (i Cavells mening) ”bedräglig”.