Kort historik

Litteratur och retorik har studerats i västerlandets skolor sedan antiken, och i Uppsala har undervisning i ämnena funnits ända sedan universitetets grundande.

Kanske kan man säga att poeten P.D.A. Atterbom var den första moderna litteraturvetaren i Uppsala. Den professur han tillträdde 1835 var i ämnet estetik. Under 1800- och 1900-talen utvecklades litteraturforskningen och såväl historiska angreppssätt som samhällsperspektiv blev med tiden allt viktigare. 1890 startade Henrik Schück det litteraturhistoriska seminariet, och ämnet kallades länge litteraturhistoria med poetik. År 1916 blev Gunhild Bergh den första kvinnliga doktorn i ämnet. En särskild avdelning för litteratursociologi inrättades 1965, och den första innehavaren av en professur i ämnet var Lars Furuland. Pionjären inom feministisk litteraturforskning blev Karin Westman Berg vars doktorsavhandling från 1962 bröt ny mark. Ämnet litteraturhistoria bytte namn till litteraturvetenskap 1968.

Uppsalaprofessorer i romersk vältalighet har det funnits många. En av dem var C.M. Bellmans farfar Johan Arendt Bellman. Under 1800-talet minskade retorikens betydelse, men på 1980-talet återuppväcktes ämnet genom att Kurt Johannesson 1983 fick en personlig forskartjänst. Han blev sedan den första professorn i ämnet i modern tid. En särskild avdelning för retorik skapades 1987.